Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flyktingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronan för hans ätt. Nej, kusin, när vi fördrista oss
att plantera ett frö från häfderna, måste vi lägga det i
sådan jordmån, som dess eget lynne vill, och låta det
växa ur egna rötter, utan att lappa det med allehanda
bjäfs. Jag kan låta hela fröet ligga, såsom otaliga de
förgångna tidernas frön ännu aldrig fallit i en fruktbärande
jord; men skall det växa, så måste det växa
ur sig och icke ur mig. Jag kan ej omstöpa tidehvarfven;
vår Herre är den som engång har stöpt dem
sådana i sin stora smältdegel.
– Nå nå – sade gamla mormor med det goda
försonliga leendet – inte får kusin taga humör för det
jag, som är en fredälskande människa, blir en smula
skrämd för det där stora duskvädret i historien. Berätta
han bara som saken fordrar; blir det alltför grymt, så
vill jag tänka på hur jag må sticka min strumpa rätt,
så att icke ena foten blir längre än den andra. Här
finnas nog andra åhörare mera krigiskt stämda än jag.
Jag ser på kusin Svanholms martialiska uppsyn att stora
bataljer förestå, och jag är säker på att både Anne
Sofi och Jonathan redan tycka sig vara i det hetaste kulregnet.
– Bästa gufar, berätta huru han slog ihjäl turkarne,
inföll åter den högst krigiske lille Jonathan, modig blefven
af att höra sig räknas bland Carl XII:s beundrare.
– Nej, min gubbe lilla, svarade fältskärn. Den
roligheten kan du bättre läsa i svenska historien. Vi
måste akta oss för att ströfva för långt ut i världen, vi
skulle då kanske bli lika länge borta, som kungen blef
i Turkiet, till sin egen och sitt rikes stora skada. Det
är länge sedan vi sist voro i Finland, och vi måste nu
se åt, huru detta land bär den tunga bördan af sin andel
i Carl XII:s segrar och olyckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
