Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Studenterne tåga i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visst icke deras sång mäta sig med nutidens kvartetter,
men en kraftig och trofast ande ljöd där i dessa toner.
Det var Dahlstjernas bekanta visa om herr Peder, som
grep efter den väna möjan stolts Narva, och om kung
Carl, som bar sorgen för henne.
Sen hördes ett skri långt öster under skog:
Ve oss! Våra män ligga slagne!
Hvem körer nu vår harf? Hvem styrer nu vår plog?
Och alla våra herrar äro tagne!
I hafven det väl hört, att kung Carl bar sorgen för henne ...
En ovanligt högväxt och bredaxlad man i sjömanskläder
hade nyss landstigit från den pommerska galeasen
och vände sig till sin granne i folkhopen, en sotig smed,
med den frågan hvad detta krigiska uppträde ville betyda
och om fienden redan vore i landet, eftersom själfva
studenterne tycktes beväpna sig för att tåga i fält.
– Det må jag veta, svarade smeden. I runda fyra
veckor har jag nu dag och natt hamrat på gevärspipor
och huggvärjor, att icke tala om stigbyglar, hästskor och
annat sådant, för hvilket ingen tid varit att reparera ett
enda lås, om det också suttit i rike herr Wargelins
kassakista. Studenterne? Vasserra, de ha nu i åtta år
lupit efter pliten och exercerat som knektar, änskönt här
varit stillsamt emellanåt. Men nu ligger ryssen utanför
Viborg, och påsknatten kom där ett herrabud från landshöfding
Palmenberg, att alla studenter skulle gripa till
musköten och marschera med nostofolket.
[1]
Hammarslag! det tog eld i blårna. Professorerne pruta emot allt hvad
de kunna, ty greska och latin ha kommit ur mod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
