Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Studenterne tåga i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åbo, och där bli bara krokota, halta och lama kvar
vid böckerna. Men ut vilja studenterne, så det ryker
om dem. Slagg i min ässja, det är krut i de pojkarne.
Jag har slagits med dem i sju år, två eller tre kvällar
i veckan, den tiden jag var gesäll, och mången smörhane
bär ännu bulor i hufvudet efter min slägga; men sedan
jag blef mästare, står jag på deras sida. Se bara på
de där fejade musköterna; de äro allesamman ifrån min
verkstad – raka och blanka som solstrålar! Och hälften
af dem ha de fått på kredit.
– Hvem är den högvördige mannen i den långa kaftanen
och den stora peruken därborta vid hörnet, han som
tycks med så snäfva blickar betrakta studenternes marsch?
– Det är professor Tammelin, akademins rektor.
Den vördige mannen är värre däran, än en tre tums
spik under en två punds slägga. Biskopen är i Stockholm,
och hela staden är full af oljud. Påskaftonen
sköts med tre kulor in i assessor Gyllenkroks kammare,
medan han var i badstugan. Vete hin om studenterne
varit med om sådana upptåg, men det vet jag, att studentkurran
sedan ett par veckor är mera befolkad än lärosalarna,
och två nya hänglås har jag måst göra till
den. Smid dem inte för starka, Vasara-Jaakko, sade
studenterne; du kan väl förstå att vi hellre slåss för
kung Carl, än fånga spindlar i carcer. Känner intet
annat än tjensten, svarade jag; men hade ni kung Carls
näfvar, nog skulle ni rå med mina lås. Han kan tro
mig, sjöman, de gunstig junkrarne togo mig på orden,
och en vacker morgon hade de klappat sönder mina
nya lås. Men därpå lät höglärda konspiratorium ...
– Konsistorium, rättade sjömannen.
– Får gå. Därpå lät höglärda konsistorium slå
en stark järnbom för dörren, och sedan dess sitta fåglarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
