Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Studenterne tåga i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskedligt i buren. Men de öfriga skrika dess värre och
samlas hvar dag till exercis på Ryssbacken. Hör bara!
Nu stanna de och rådslå om något nytt upptåg. Jag
vill hålla mitt städ mot en kullfallen skorsten, att det
icke är om examen och greska visor som de nu slå
hop sina kloka hufvuden. Pass på – nej hör bara!
Nu får gamle Väder, som håller vakt vid kurran, något
att göra.
Sången hade tystnat och studenterne stannat på
strandgatan. Efter en stunds ifrig rådplägning hördes
bland dem det allt högljuddare ropet: »till carcer! till
carcer!» Och snart var hela skaran i marsch till akademin,
dit sjömannen, som för tillfället ej hade något annat
att göra, följde på afstånd efter.
Kungliga akademin i Åbo hade den tiden och ännu
inemot hundrade år därefter sin tarfliga bostad i själfva
den höga mur, som omgaf kyrkogården närmast kring
domkyrkan, och vid sidan af samma mur, midtemellan
instrument-kabinettet och biblioteket, var ett särskildt
utsprång, som hade den viktiga bestämmelsen att tjena
till carcer eller stndentkurra, såsom smeden behagade
riktigt öfversätta det. Det var hit studenterne styrde
sin marsch, och knappt voro de på ort och ställe, innan
de vågade hvad de sannolikt ej skulle vågat, om den
stränge och fruktade biskop Johannes Gezelius den yngre,
akademins prokansler, varit i staden, nämligen att med
höga rop fordra sina fångne kamraters frigifvande.
– Ut med fångarne! ropade skaran. Upp med
carcer! Peldanus ut! Miltopæus ut! Bång ut! Alla
fångar fria att strida för konungen och fäderneslandet!
Vaktmästaren Väder en gammal afskedad fanjunkare,
som blifvit invalid i slaget vid Lund, var sannolikt icke
ovan vid dylika besök, ty han aktade sig väl att öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
