Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Örnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den tredje, Miltopæus, som störtade från hästen,
togs under högt jubel tillfånga af fotfolket.
Bertelsköld greps vid denna motgång af raseri.
Man måste ihågkomma, att han var en man af
jättestyrka och därtill ännu en af de djärfvaste ryttare på
sin tid, från barndomen likasom fastvuxen vid hästryggen.
Han hade märkt att kosackernes anförare red en
ypperlig häst, långt bättre än någon af de öfrigas, och
blef farlig för dem alla, därigenom att han när som
helst svängde förbi och tog dem i ryggen. Bertelsköld
red då emot honom och låtsade i detsamma slinta från
hästen, så att han blef hängande vid dess sida, hållande
sig fast i manen. Strax var kosacken bredvid honom
och lyftade öfver honom sin långa pik, men i detsamma
hade Bertelsköld kommit åter upp på sin häst, gripit
kosacken med högra handen för bröstet och lyftat honom
ur sadeln, medan han med vänstra handen grep den
lösa hästen i tygeln och ryckte honom med sig. I
denna besynnerliga ställning, med den stretande
motståndaren lyftad på rak arm framför sig och följd af
hans fångade häst, red nu den väldige karolinen in på
fotfolket, utan att akta hvarken dess kulor eller sablar,
och slungade sin fånge handlöst in i den tätaste hopen.
Förfärad skingrade sig skaran åt alla håll, icke annat
troende, än att djäfvulen själf red in ibland dem – och
icke minst förvånad blef Miltopæus, hvilken man just
hållit på att bakbinda. Nu gaf Bertelsköld honom sin
häst och tog själf kosackens, hvarpå båda ilade
Långström till hjälp, som, nära att öfvermannas, högg som
en rasande omkring sig med den välkända förfärliga
huggvärjan.
En gång åter i sadel och med en passionerad ryttares
hela förtjusning att under sig hafva en springare frustande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
