- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
217

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Majniemi slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan jag väl stöka undan för dem i stora salen i nedra
våningen. Jag tror man ännu kan uppgöra eld i spiseln.
Ack, nådig herre, slottet ser annorlunda ut nu, än när
ni lämnade det för aderton år sedan!

Med dessa ord skyndade fogden att göra de nödiga
anordningarna för gästernes mottagande, och Bertelsköld
stannade tankfull på den stora mörka slottsgården.
Månen, som i detsamma frambröt ur de höstliga skyarna,
sken melankoliskt på den höga fasaden af hans
fäderneborg, som han ej hade återsett sedan dess
välmaktsdagar. Stormen hade lösbrutit en del af takplåtarna,
sönderslagit rutorna i de höga fönstren och illa tilltygat
de väldiga kämpagestalterna, som i halfupphöjdt arbete
voro anbragta på murarna. Slottet hade blifvit uppfördt
med röfvade skatter från trettiåra kriget. Ättlingen af
den järnhårde krigare, som törhända fläckat dessa skatter
med mycket blod och många förbannelser, stod nu med
dystra känslor vid dessa förfallna murar, inom hvilka
han trädde som främling i mörka kvällen. Hans egen
äfventyrliga bana hade lärt honom det sätt, på hvilket
man riktar sig i krig, och mot hans vilja trängde sig
på honom en tanke, som liknade det gamla ordspråket
»med orätt fås, med sorg förgås».

Bertelsköld kvardröjde så länge i dessa sorgsna
tankar, att förvaltaren slutligen måste erinra honom,
att brasan och en i hast tillagad måltid väntade honom
därinne.

– Ni måste se min gumma, sade han. En präktig
gumma, fastän redan ett stycke på afviga sidan om
blomstermånaden! Hon heter Larsson, fadern är köpman
i Vasa, och vi blefvo bekanta för sexton år sedan, när
jag var ditrest med salig grefven, er far, för att köpa
säd i det stora hungeråret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free