Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Slaget vid Storkyro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu blef det finnarne som i sin tur anföllo och togo
därvid sex kanoner, som utan dröjsmål riktades mot
fienden. Förgäfves redo äfven kosackerne in på de tätt
slutna lederna af uppbådsmanskapet, i hopp om en lättare
seger; de visades tillbaka med blodiga hufvuden, och
slaget tog en afgjordt ogynnsam vändning för ryssarne.
Furst Galitzin följde med liflig oro dessa rörelser
och lät kalla sina närmaste chefer till krigsråd. Mot ett
så desperat folk, sade man, vore allt att riskera, ty blefve
den tredje attacken tillbakaslagen, vore ryska armén
förlorad i dessa kärr och skogar, med beväpnade bönder
rundtomkring sig. Man beslöt därför att i god ordning
draga sig tillbaka; och general Bruce afsändes med fyra
dragonregementen, för att hindra finska kavalleriet från
att oroa de återtågande. När nu Bruce fullgjorde detta
uppdrag, och innan hans folk ännu aflossat en enda
pistol, blef han icke litet förundrad att se De la Barre
kasta om och kommendera reträtt
[1],
hvilket ock skedde
med den ifver, att när den afgörande sista striden
begynte, såg man chefen för finska kavalleriet redan en
half mil från slagfältet på Gumsila hemman, där han
bad länsman Gumse laga sig undan. Härigenom blottades
finska infanteriets högra flank; hvarpå Bruce genast
fick order att låta sina dragoner sitta af och angripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
