Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Budbäraren från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– För in honom! var det korta svaret.
Allas blickar riktades mot dörren. Torsten Bertelsköld,
som under tiden skött sin enskilda diplomati och
föreställt krigsrådet Rhenfelts älskvärda änka huru orätt
det vore, att hon, som vore danad för den mest lysande
plats, skulle förnöta blomman af sitt lif på ett gods uti
Småland, varseblef med harm, att hans smicker gjorde
ett ganska ringa intryck. Den sköna Rhenfelt syntes
förströdd, och det undgick ej hennes tillbedjares skarpa
blick, att dessa vackra ögon, liksom de öfrigas, med
synbart intresse riktades mot ingången, där man väntade
olycksbudet från Finland.
Torsten Bertelsköld anade orsaken.
– Också ni, sköna Eva – sade han spetsigt –
delar damernas vanliga tycke för det underbara. Jag
fruktar likväl, att dessa lycksriddare i de finska pörtena
endast behållit den ena hälften af det forna chevaleriets
lösen. Chevaleriet i våra dagar har lärt af vår Orlando
furioso att akta äran högt, men skönheten desto mindre,
och jag skulle mycket bedraga mig, om ej till exempel
min bror, som är en så utmärkt medlem af det vandrande
ridderskapet, sätter mera värde på en häst än på en
hofdam, och anser det ärofullare att eröfra ett moras i
Österbotten, än det älskvärdaste kvinnohjärta i Stockholm.
– Det är möjligt att ni har rätt – svarade Eva
Rhenfelt – och hvad er bror angår, kan mycket
förändras på fjorton år, sedan jag sist såg honom. Men
jag tror ej att kung Carls likgiltighet hindrar någon
furstinna, någon kvinna i Europa, att på det varmaste
beundra honom – älska honom, om någon vågade lyfta
sin kärlek så högt.
– Jag har väl hört sägas, att man rider genaste
vägen in i ett kvinnohjärta med dammiga stöflar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
