Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Budbäraren från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodiga sporrar, men jag har ej kunnat föreställa mig
att dörrarna stå pä så vid gafvel. Rollerna måste vara
ombytta i våra tider, efter jag hör att de sköna damerna
par force vilja göra det första steget. Men låt oss ej
mera tala därom. Jag väntar med största inquiétude
detta budskap från Finland. Vi ha förlorat ett slag;
min bror var utan tvifvel i elden, och när man känner
hans oförvägenhet, att icke säga hans ursinnighet ...
– Så hoppas ni, min grefve, att denne tappre och
ridderlige ädling skall lämna fältet fritt för diplomatins
mindre vådliga segrar ...
– Min fru, vi ha intet arf att afundas hvarandra,
svarade Torsten Bertelsköld uppbragt.
I detsamma inträdde soldaten.
Eva Rhenfelt igenkände genast sin beskyddare, som
ett par timmar förut burit henne genom folkträngseln.
Hans ovanliga dräkt, den gråa bondjackan öfver den
nästan ända till trasor slitna blå uniformen, bar
ytterligare märken af trängseln på gatan, och de skäggiga
kinderna, som icke på länge sett någon rakknif, gåfvo
honom ett förvildadt utseende, som stod i märkbar
kontrast med hans för öfrigt ståtliga gestalt och ädla
manliga drag – en kontrast, som blef ännu bjärtare
genom den lysande omgifning och de omsorgsfulla toiletter,
bland hvilka han infördes.
Främlingen kände säkert det besynnerliga i sitt
framträdande: han syntes brydd och sökte efter ord.
– Träd närmare! sade grefve Horn i den förnämt
höfliga ton, med hvilken en man i hans ställning
uppmuntrar en underordnad, som af lutter respekt tappar
koncepterna. – Ni har önskat tala med mig. Ert namn?
– Mitt namn var ej obekant, när jag hade den
äran att låna eders excellens min häst vid Narva, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
