Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Holländarne i Österbotten 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarit att den fientliga hufvudstyrkan för närvarande
stod i och omkring Gamla-Carleby, dit äfven den
kvarblifna galerflottan dragit sig för att underhålla
förbindelsen med landhären. Den djärfve seglaren höll sig
därför närmare svenska vallen, tilldess han passerat
redden af det utplundrade Ny-Carleby, det brända
Jakobstad och högkvarteret i Gamla-Carleby. Men kommen
på höjden af Kalajoki, närmade han sig åter finska
kusten och gjorde vidare norrut varsamma försök att
höra sig före om man kunde våga att lägga till.
Fördenskull satte han efter flyktingar på sjön; deras fruktan
var så stor, att de kastade sin redbaraste last öfverbord
för att lättare komma undan. Holländaren var ingen
elak karl; han började med att svära i »de dumma
åsnorna» och slöt med att gifmildt begåfva »de arma
d-ne». Den smärte främlingen och hans Tobias agerade
tolkar. Och »ännu icke» blef ånyo det torra svaret från
Tobias’ läppar.
– Vi visste – berättade flyktingarne – att fienden
stod 13,000 man stark i läger på Gamla-Carleby stads
och prästgårds åkrar. Men eftersom han ej gjorde min
af att rycka vidare och vi hade en stark postering i
Siikajoki för att afhålla ströfpartier, så återvände mot
slutet af Augusti både präster och bönder, som tillförene
flytt uppåt Kemi. Höstsädet från 1714 stod moget på
åkrarna; hvarje rågkorn var en skatt, och hvem ville ej
bärga hvad bärgas kunde! Man hade ej tid att skära;
man slog med lien; man hade ej tid att tröska, man
lade kärfvarna i skrindan, och de som ännu hade en
häst, de körde så norrut, men de fleste spände sig själfva
och sina hustrur för lasset, och barnen sköto uppå, och
de minsta lades på halmen. Många sökte nu också
fram det som de gömt och ej hunnit medtaga vid förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
