Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödemarkernas vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns tionde berättelse.
En vinterafton, då åhörarne åter voro församlade i
fältskärns kammare och yrsnön i breda mjuka flingor
betäckte fönsterrutorna, behagade postmästaren kapten
Svanholm mot all förmodan fägna sällskapet med sin
krigiska närvaro. Han hade nämligen, efter förra
berättelsens slut, med en ganska manhaftig ed låtit
förnimma, att han nu varit med om allt hvad han brydde
sig om att höra och ingalunda tänkte vidare besvära sig
att förnimma några historier om fnask och småplock
efter Carl XII:s död. Det oaktadt bullrade hans tunga
järnklackade stöflar denna afton bland de första i
vindstrappan, och den hederlige kaptenen, ur stånd att försaka
den gamla vanan, marscherade in som förut, likasom
hade han glömt det förhastade löftet att lysa med sin
frånvaro. Måhända saknade han också den vanliga
portion gräl, som han, pris kurant, behöfde hvar kväll
för att sofva på sina lagrar, och hvarmed annars hans
gamla gnatiga hushållerska brukade nitiskt förse honom.
Han inträdde således, till utseendet i djupaste fred, men
inom sig redan på förband upphurrad liksom en modig
stridstupp, hvilken i tysthet beredt sig på ansenliga
nappatag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
