- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
8

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödemarkernas vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fältskärn märkte detta med vant öga och hälsade
småleende. Men skolmästaren, magister Svenonius, som
satt där med segerns visshet på förhand målad i sitt
magra svartmuskiga anlete, var icke sinnad att den
gången släppa sin gamle vän och vederdeloman för
hackor, hvarför han genast beledsagade sin hälsning med
den ironiska anmärkningen, att bror Svanholm behöfde
värma sig efter julnatten på norska fjällen anno mundi
1718 och därför borde maka sig så nära brasan som
möjligt.

Kaptenen, som efter den fatala eden fann en
reservation oundviklig, svarade till en början så saktmodigt
som möjligt, att om bror Svenonius ville steka potäter
vid brasan, stode det honom fritt, men han, Svanholm,
hade dock kommit hit för att höra något mer om de
siste karolinernes öden; annat bekymrade honom ganska
ringa. Han hoppades och förväntade att bror Bäck
ännu skulle hafva en smula krut i behåll från stora
ofreden, för att åtminstone svärta pedanterne om
nosen.

Anspelningen var icke fin, och skolmästaren ansåg
sig måhända direkt angripen i sina svarta polisonger.
Han genmälde därför i sin tur, att han icke vore den
som behöfde svärta sina mustascher (kaptenens mustascher
stötte, som vi veta, i rödt), och hvad Carl XII:s krut
angår, så vore det nu utskjutet både för samtid och
eftervärld. Bror Svanholm skulle visserligen få osa
brändt horn i den nu följande berättelsen, men han
skulle också få se huru »pedanterne» småningom
lyckades tvätta bort den gemena krutröken från tidens anlete
efter 1721.

– Jo, där tvättades vackert 1741 och 42, inföll
kaptenen föraktligt. Där visade skrifvarefolket rätt hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free