Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tre flyktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Lofva bättre och håll kurs på seglet där! var
Sparrfelts svar. Han hade tjenat vid flottan och ville
visa att han icke var rädd för en stänk saltvatten.
Befallningen åtlyddes, och jakten sköt pilsnabbt fram genom
de mörknande vågorna.
Vi skola nu tillsvidare lämna den fine friherren,
hans länsman och hans soldater, där de nitiskt kämpa
mot Bottenhafvets böljor, och i stället kasta en blick
på den misstänkta båt, som utgjorde föremålet för deras
nit och villebrådet vid denna jagt.
Det var en vanlig mindre skötbåt af denna på en
gång skarpa och väl proportionerade bärning, som antyder
en god seglare, förande blott ett sprisegel och klyfvare.
Vid styret satt samme yngling, som brottades med
grenadieren, och som i kungörelsen om hans gripande kallades
Elias Pehrson. Han kunde icke vara mycket öfver tjugu
år gammal, hade ljust hår, öppet, något solbrynt ansikte,
ärliga grå ögon och ett uttryck i hela sitt väsende af
förslagenhet, raskhet och gladlynt godhet. Voro dessa
händer fläckade af blod och plundring, så kunde det ej
ha skett af grymhet eller rofgirighet. Denne röfvare såg
snarare ut att kunna gifva sin egen jacka åt en nödställd
i stormen, än att plundra honom för snöd vinning i
mörker och lugnvatten. Sin båt manövrerade han med
säker hand och en djärfhet, som nästan tycktes gränsa
till öfverdåd.
Midti båten satt en gumma om vidpass sjuttio år,
klädd i en gammal fårskinnpäls och något lomhörd. Hvar
gång båten krängde för brisen, makade hon sig ängsligt
i lovart och mumlade sakta en bön mellan tänderna.
Tredje personen i båtens framstam var samma unga
flicka, som baron Sparrfelt kallat Marie Larsson och
som så modigt värjde sig mot den långe grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
