Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ett fälttåg vid Raumo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Packe sin väg, padi suda! Den koko joukko ist ganz
in der Nähe.
– Du har rätt, kamrat! svarade Elias, stickande
värjan i slidan med en känsla af vänskap för den
afväpnade motståndaren. – Spring din väg – om du
annars är skapt att springa, tillade han med en munter
blick på sergeantens korpulenta person.
– Noch ein aberdass, genmälde sergeanten. Oletko
kivekäs?[1] Hvart går den Reise?
– En kivekäs är jag, får gå, men vidare tänker
jag icke bikta för dig. Palta nu af, och det på fläcken!
svarade ynglingen.
– Vain minäkin kivekäs![2] Jach vill, verdamme
mich, följe honom, vaikka Pohjan perään[3]. Han kan
anamme mich mit. Jaeli ger den tjenst tausend Sehweinefleiseh,
vi have den fred.
Elias skrattade. Mannen såg ut att hafva fullt
allvar. Men ögonblicken voro för dyrbara. Han gjorde
min af att med flata klingan köra den efterhängsne
karlen för pocker i våld.
– Inte klappe den bra Erik Burchard, burgermeister
in Vasa. Ein burgermeister give på den rygg, inte tage
på den ryggen, fortfor sergeanten med en uppsyn af
förolämpad värdighet.
–- Hvad? utropade ynglingen. År du den ryktbare
sachsiske dragonen Erik Burchard, som Schmidtfelt
satte till borgmästare i Vasa, fastän han ej kunde skrifva
sitt eget namn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
