- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
52

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ett fälttåg vid Raumo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Den burgermeister är jach, den ganz kunnioitettava
und ryktbare person. Jach skriver min namn
mit den pamp und mit den nagajka. Nun inte tjinovnik:
soldat! durchaus! Nun inte soldat: kivekäs! durchaus!
Nur immer mit dem Strom! Zwanzig Mal besoffen im
Arreste gesessen; njeto dobra! Marschiren nach Vasa,
freies Leben, fred und den amnesti!

Elias befann sig i en sällsam förlägenhet. Sergeanten
såg allt annat än pålitlig ut, och likväl talade han med
en öppenhet som icke gärna kunde vara anlagd på
försåt. För en lustig bror, som ledsnat vid krigstjensten,
måste också lockelsen att rymma nu vara i samma mån
stor, som faran för efterräkningar minskades genom
freden och truppernas aftåg ur landet. Ur stånd att
blifva mannen kvitt, beslöt Elias att hålla hans sällskap
till godo, så länge det ej kunde undvikas, men uraktlät
icke att hålla på honom ett vaksamt öga. Han utkallade
Marie Larsson och gumman, som varit fördolda i ladan,
hvarpå alla fyra skyndsamt begåfvo sig framåt fasta
landet och stora landsvägen.

– Den Teufel marschiren in lunta poron, utbrast
den ovige sergeanten, som med möda följde de öfriga.
Alter Junge veta guten Rath. Kamrat nehme den
duschinka, jach sauvere den matuschka. Marsch!

Och härvid drog Burchard den af förskräckelse
halfdöda gumman med sig till landsvägen, där trossen
höll stilla och några slädar funnos förspända. Elias
förstod hans mening; flyktingarne togo för sin räkning två
af slädarna, och trosskuskarne, som ganska väl kände
den tappre sergeanten, hans fruktansvärda knäfvelborrar
och hans ännu fruktansvärdare rotvälska, vågade icke
göra den ringaste invändning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free