Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En decemberdag i Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snö öfver staden. Man hade nyss kommit från kyrkan;
det gamla ärevördiga stentemplet var nödtorftigt
iordningställdt; gudstjenst hade också hållits där med få afbrott
under hela den ryska tiden, och sista landshöfdingen
Stackelberg hade låtit iståndsätta fönsterna, så att det
icke mera, såsom under Scbmidtfelts tid, regnade och
snögade in på församlingen. Men kyrkan var beröfvad
alla sina prydnader, som invånarne vid fiendens inbrott
undandolt eller fört öfver till Sverige. Borta var
altartaflan och själfva ramen nedbruten; borta den gamla
orgeln, prydnaderna på predikstolen och ljuskronorna i
taket, ända till de simpla ljuspiporna af järnbleck i
bänkkarmarna, vare sig att fienden hållit dem till godo,
eller att en nitisk väktare räddat ända till det minsta af
kyrkans egendom. Allt var förfallet, bänkarna murkna,
rappningen här och där bortfallen, en del grafvar under
kyrkogolfvet uppbrutna, plundrade och en del gratstenar
med deras inskrifter från sextonhundratalet spräckta. Själfva
staden däremot var mindre förfallen än de flesta öfriga
städer, emedan den som residensort hållits någorlunda
vid makt. Men detta lif var ett skenlif. Utom militärens
kvarter, Korsholms boställe och de af fienden tillsatta
ämbetsmännens boningar, var allting öde. Af tio stora
fartyg, som Vasa ägde 1714, fanns intet enda kvar.
Tålmodigt och väntande stod folket i snöyran utanför
kyrkan. Midtigenom vintern och ödeläggelsen uppgick
också för dessa nejder ett nytt hopp. Freden, freden
var på allas läppar och därnäst huru krigets stora oredor
skulle botas. Så länge den af fienden organiserade
förvaltningen ännu var i verksamhet, gick samhällets
mekanik sin gång, väl ofta på sned, men den gick ändå.
Stackelberg, den siste chefen, hade varit en välmenande
herre. Men nu hade urverket stannat. De ryske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
