Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En decemberdag i Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu hade ryktet spridt sig att desse småtyranner
skulle blifva delaktige af fredsamnestin, och annat ogräs
var ännu därtill att bortrensa. Bönderne satte sig därför
i sinnet att hos landshöfdingen yrka på sträng näpst,
och på kyrktorget hördes månget ord af förbittring mot
Schmidtfelts handtlangare.
– Anders håller sig gömd här i staden! Anders
måste fram! Anders måste vi ha till stegel och hjul,
skreko några af de högljuddaste.
Schmidtfelt hade nämligen haft två beryktade drängar,
Israel och Anders, hvilka han skickade kring länet som
fiskaler, och hvar desse råe blodsugare foro fram, där
hade de utpressat sista skärfven, dels för sin herre och
dels för sig själfva. Israel hade visligen lagat sig undan,
när Schmidtfeltska regementet var slut, men Anders hade
blifvit sedd i trakten; man trodde att han nedgräft sina
roffade ägodelar och smög omkring för att skaffa dem undan.
Knappt var det sagdt, innan en larmande hop, till
större delen bestående af gatpojkar, kom tågande uppför
Köpmangatan och förde emellan sig en trasig usling,
hvars tofviga hår och förvildade utseende snarare voro
egnade att ingifva medlidande än fruktan.
– Vi ha honom! vi ha honom! skreko pojkarne
triumferande. Beckmans Josef såg honom krypa under
Hidéns bastugolf, och där drogo vi ut honom från fötterna.
Delinkventen var samme Anders, som nyss var efterfrågad.
– Slå den hunden! Piska ur honom hvarenda daler han röfvat
från änkor och faderlösa! ropade den förbittrade hopen.
– Låt mans den hohe Obrigkeit banke tusan perkele
koiran brun und blau! Den rygg ist von härkän
nahka; jach känne den rygg; men den Obrigkeit muss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
