Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Familjen Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter han stängde dörren och betraktade henne med
en domares stränghet.
– Innan jag hälsar dig välkommen i mitt hus
– sade han – måste jag veta om du är värdig att
träda härin och vara en af de våra. Jag är dig nu
faders ställe och jag måste veta hvarför du i mörka
natten rymt från Stockholm och så svårt förbrutit
dig mot dina höga välgörare, grefven och grefvinnan
Horn.
– Jag skref till grefvinnan från Vaxholmen och
bad henne förlåta mig, svarade Marie, kämpande med
sina tårar.
– Ett bref, som ingen förstod och hvari du intet
bekände. Jag vill veta hvarför du flydde.
– Förlåt mig, ack förlåt mig, farbror! Jag kan ej
säga det nu; det skulle kanske störta oss alla uti
fördärf. Tro mig, jag är oskyldig, jag kunde ej annat!
Jag måste, jag måste fly!
– Marie, du kan väl aldrig föreställa dig att jag
ämnar nöja mig med toma undflykter. Säg mig allt,
och jag skall försöka ställa ditt fel tillrätta.
– Jag är ej brottslig, farbror, och likväl kan jag
ej säga er nu hur det är. Haf nåd med mig! Har ni
hjärta att jaga mig bort från ert hus?
– Nej. Men jag tillåter dig ej att tala vid någon
här, eller räcka din hand åt dina kusiner och din faster,
innan du rättfärdigat dig. Var förnuftig, barn! Är du
oskyldig, så behöfver du blott säga ett sant ord.
– Och detta ord skulle kanske blifva er olycka!
Nej, farbror! Jag kan icke, jag kan icke nu!
– Jaså! Hör då hvad jag lofvade grefve Horn,
när jag reste från Stockholm. Jag skall skicka flickan
tillbaka, när jag finner henne och hvar jag finner henne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
