Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Flyktingarne i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så var mitt ord, och mitt ord brukar jag aldrig rygga.
Hafvet är ännu öppet. Vid Brändö ligger en Umeåbo,
som seglar i morgon tillbaka till Sverige. För i natt
må du stanna här, men ingen annan än jag skall tala
med dig. I morgon vid daggryningen för jag dig ut
till Brändö och sörjer för att du kommer tillbaka till
Stockholm. Godnatt!
Med dessa ord lämnade den stränge farbrodern
rummet och reglade dörren utifrån. Marie gömde
ansiktet i sina händer och grät.
Ingen vågade ens med en hviskning motsäga den
fruktade husbonden. Endast Veronica smög i tysthet en
bit af sin söndagskaka på brickan, där man framsatte
en kvällsvard åt hennes instängda kusin.
När detta var gjordt, sköt Larsson regeln undan och
gick själf med brickan in till den fångna. Ett rop af
öfverraskning – och alla följde honom i kammaren.
Fönstret stod öppet; den arma Marie hade flytt ensam
och öfvergifven ut i den mörka vinternatten.
-
8. Flyktingarne i ödemarken.
Hela hösten igenom år 1721, och ännu långt in på
följande året, fortfor en rad flyktingar att inströmma
till Finland. Några kommo norra vägen öfver Torneå
och Kemi; andra kommo sjöledes tillbaka från Sverige;
ännu andra kommo från ödemarkerna i det inre af
landet, der de funnit en fristad, tillbaka till deras forna
hemvist närmare kusten: några få kommo också tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
