Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinter- och vårdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-— Det tål ännu mycket att tänka på, svarade Elias,
i det han förlägen makade en tallstubbe längre in uti
ugnen.
Stubben sprakade, gnistorna blänkte, och eldskenet
föll blänkande på Maries ansikte, der hon satt invid
ugnen med hufvudet lutadt i båda händerna. Kanske
var det för eldskenet som hon i detta ögonblick vände
sig bort, och ingen visste om hennes tjuguåriga hjärta
klappade fort eller långsamt vid dessa framtidsplaner.
-
9. Vinter- och vårdagar.
Den följande vintern snögade ganska sträng öfver
nybyggarne på Loilaks. De hade firat julottan i
Ny-Carleby, där de i alla fall måste förse sig med salt
och järn och dit de hade tre kvart mils väg. Den lilla
staden hade 1714 undgått en hårdare medfart. Här
hade ryska galerflottan landsatt trupper vid älfmynningen.
Härifrån hade den fasansfulla flykten och förföljelsen
börjat i Österbotten. Andra fientliga skaror framryckte
landvägen söderifrån efter Storkyro slag. Men stadens
förmögnaste borgare hopsamlade allt silfver och guld,
som kriget lämnat dem öfrigt, och gingo därmed den
anryckande fienden till mötes på södra sidan om bron.
Grannarne i Jakobstad, som icke iakttogo denna försiktighet,
sågo snart därefter sin stad uppgå i lågor.
Ny-Carleby ägde ännu en liten kvarlefva af välstånd
därigenom att dess djärfva små odäckade fartyg, trotsande
fiendens vaksamhet, tid efter annan drifvit handel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
