Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinter- och vårdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har varit eskorterad af tre ryttare, en på hvardera sidan
och en bakom släden.
– Riedörren står öppen, anmärkte Elias och påskyndade
sina steg. Rian begagnades äfven till stall för
enda hästen på Loilaks gård, innan ett särskildt stall
hunnit uppföras.
Vandrarne kommo till rian; hästen var borta, selen
försvunnen. Snön utanför rian var nedtrampad af
hästhofvar och människofötter.
Intagne af oroliga aningar, skyndade de båda männen
till stugan. Men Heikkis fruktan lugnades genast, när
Brita trädde mot honom i dörren med sin vanliga
obekymrad min. Hon hade för några veckor sedan skänkt
sin man en rask gosse och lämnade vaggan blott för
att insläppa de återkommande.
– Hvem har varit i stallet och tagit vår häst? frågade Heikki.
– Jag trodde du redan visste det, svarade Brita.
Skallfogden skickade efter honom och lät säga att han
uppbådat alla hästar för att draga klockan till kyrkan.
Din var den tionde, sade han; flera hästar funnos ej i
hela kapellet.
– Hvad vill det säga? utropade Heikki. Vi komma
från isen och dit ha inga hästar blifvit uppbådade vidare
än tre, som godt förslogo för hela transporten.
– I alla dagar! Det måste Marie veta, som följde
med karlarne till rian, för att gifva dem nyckeln,
svarade Brita, nu i sin tur bestört.
Elias, som under tiden sökt Marie kring hela huset,
öfverhopade Brita med frågor hvart den unga flickan tagit vägen.
– Men har hon då icke följt er åt? genmälde
Brita. Jag undrade väl att hon mot sin vana blef borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
