- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
87

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Fribytarens jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landväjen norrett" för två timmar sedan. Den unga
kvinnan hade gråtit, och en ung karl, som kuskade
släden, hade förgäfves sökt trösta henne. För öfrigt
hade de resande rastat här några timmar, ryttarne hade
ätit som glupande ulfvar, och den tjockaste bland dem,
en karl med förfärligt långa knäfvelborrar, för hvilkas
anblick barnen sprungo på dörren, hade talat en rotvälska
som ingen förstod.

Det var den första underrättelse som gaf Elias något
ljus i hans många gissningar. Den tjocke karlen kunde
icke vara någon annan än f. d. borgmästaren Burchard;
men hvem var den unge tröstaren vid Maries sida? För
första gången kände den ärlige fribytaren en skymt af
svartsjuka blanda en ny skärpa i hans ångest för den
älskade flickan. Hvad var att göra? Hästen var utkörd
och kunde ej mera begagnas, utan att spilla den dyrbara
tiden med en half eller hel rastedag. Men de hade
blott två timmars försprång! Elias bortbytte sin goda
häst mot en sämre, men uthvilad, och fortsatte färden
norrut i de flyendes spår.

Han passerade höjdsträckan i Kelviå och kom in
på Lohteås slätter. Denna nejd hade lidit jämförelsevis
mindre. Elias såg här glest befolkade byar; han
mötte bönder som åkte till staden. Men han hade nu
föga lust att anställa jämförelser öfver krigets olika
härjningar. Vid Lohteå kyrka var han tvungen att hvila
sin häst. Lyckligtvis hade flyktingarne, som troligen
icke mera fruktade att förföljas, rastat på samma
ställe. Berättelsen om dem blef allt besynnerligare.
Den unga kvinnan hade varit ganska glad, sade man,
och språkat förtroligt med sin ledsagare. Elias var ett
ögonblick färdig att vända tillbaka. Men därtill var han
för envis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free