- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
135

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Våren 1722

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den gröfsta och mest upprörande förnedringen i
samhällets lägre klasser, där ingen yta af bildning
beslöjar den otyglade och vidriga själfviskhet, hvars frön
äro nedlagda i hvarje människohjärta. Den som engång
vill måla stora ofreden i hela dess förfärande sanning,
han måste måla den kvinnan, som ensam på isen i
vinternatten åt upp sitt döda barn, eller – kanske än
mer betecknande – henne som, dagen efter ett blodigt
nederlag, kysste för en usel judaspenning sin mans
mördare och sitt lands fiende.

Lyckliga må vi skatta oss, att under denna djupa
förnedring det till döden förkrossade finska folket dock
i sin helhet dignade neder med ära och mannamod,
för att åter resa sig upp, när en bättre morgon grydde.
Vid sidan af de allradystraste taflor, som historien
erbjuder, framträda mildrande och försonande minnen
af ädla uppoffringar, trohet och försakelser i nödens
bittraste pröfning, vid hvilka hjärtat klappar af beundran
och glädje, likasom ofta de mörkaste skuggor endast
tjena till att förhöja dagrarna af dygd och godhet. Skada
att snart halftannat århundrades natt begrafvat de flesta
af dessa ädla drag i glömska – de som återstå äro
likväl tillräckliga att för eftervärlden rättfärdiga
fädernes minne.

Och nu, gode läsare, föra vi dig från äfventyren,
farorna, sorgerna och nöden fredligt tillbaka till en
vacker vårkväll på Finlands nordliga strand i början
af Juni 1722. Våren var sen, men kom då så hastigt
på, att träden löfvades inom några dagar. Aldrig har
någon vår i Finland blifvit med så underliga känslor
emottagen. Det förekom de återvändande flyktingarne
som gingo de nu ett nytt lif till möte. Allt omkring
dem syntes så förunderligt främmande. I början, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free