Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Våren 1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snön smälte, betraktade de med vemodiga känslor
grushögarna af deras forna hem, de förvildade åkerfälten
och skogen som vuxit tät öfver byarnas forna plats,
de igenrasade brunnarna, de murknade gärdena och
ända in i de för öppna dörrar och fönster stående
kyrkorna. Men när gräset begynte grönska och träden
löfvas och det välbekanta suset af sjöarnas blåa vågor
åter hördes sorla omkring dem, tycktes dem landet i
all dess vildhet vara så öfver all beskrifning skönt,
att de aldrig dess like skådat någonstädes. Det var ju
ändock deras eget kära land, deras barndoms älskade
bygd, och de behöfde icke mera, som fordom Babylons
judar, hänga sina harpor i pilträden på den okända
stranden och fukta med sina tårar främlingars nådebröd.
Hvad betydde det, att stor brist och många bekymmer
ännu återstodo, innan de kunde få sin nya bostad i
ordning och vänta på skördar, hvilka de ännu icke sått!
De arbetade nu med lust och ifver, ty de arbetade för
ett nytt hem och en bättre tid; de hade åter ett
fädernesland och en framtid, och de tyckte det åter löna
mödan att lefva.
En afton, som sagdt, i Juni, när björkarna med
sina nyssutslagna gröna mössöron speglade sig i den
klara viken vid Loilaks, såg man en fordom reslig, men
nu af sorg och ålder lutande gråhårsman långsamt vandra
på landsvägen, som från Ny-Carleby leder åt söder till
Vasa. När han kom till gårdens nya grind vid den
likaså nya och hvita gärdesgården, satte han sig på en
sten att hvila. Till vänster om vägen hade han den
nybyggda gården, där tvenne kor i hagen betade girigt
det ännu späda gräset och en man och en kvinna flitigt
uppgräftade närmaste åkertäppa. Till höger om vägen
utbredde sig viken, och vid dess strand höll en man på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
