Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Fällan på Lillkyro prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtnjuten välfägnad och afslog alla inbjudningar att stanna
öfver natten, med den höfliga förklaring att hans tid ej
medgåfve något dröjsmål: han måste genast fortsätta
resan och vore mycket förbunden, om han kunde få
någon som mot hederlig vedergällning ville visa honom
vägen till Lauris boning.
Den ärevördige prosten hostade ett par gånger, såg
ömsom på det stora vägguret, ömsom på sin gummas
halsdukssnibb, likasom för att hämta någon lycklig
ingifvelse, och förklarade slutligen att mjölnarens Jaakko
kände alla stigar i skogen och vore den som bäst kunde
vägleda honom, »ifall han nödvändigt ville hellre göra
bekantskap med banditer, moraser och nattdimmor, än
med en varm säng hos hederliga människor.»
Emedan Jaakko följt sin fader till pråstgården och
som bäst var stadd i det lofliga göromålet att slefva uti
sig ett fat gröt i drängstugan, mötte förslaget intet
synnerligt hinder, och en stund därefter såg man de
två ryttarne, vägledde af en spenslig, barfotad pojke om
tretton eller fjorton år och med ett klipskt utseende
lämna prästgården, icke utan en märkbar förundran hos
alla dess invånare.
Löjtnant Bertelsköld hade uppvuxit långt från sin
faders land och redan lärt känna månget annat land
bättre än detta, men han var icke alldeles okunnig i
finska språket. Han hade tillbragt en del af sin barndom
i troget sällskap med den gamle Tobias, som fordom
åtföljde hans moder på den äfventyrliga färden till
Kajaneborg, och af honom lärt sina fäders språk. Mycket hade
sedan åter bortfallit ur minnet, men tillräckligt fanns
ännu kvar, för att i någon mån göra honom begriplig
för pilten, som nu med en stöfvares vighet mera sprang
än gick vid dikeskanten framför de båda ryttarne. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
