Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Jättekumlet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäckte de inre delarna af Lillkyro skog, när den
äfventyrliga kavalkaden med dess gensträfvige vägvisare
närmade sig ett stort stenkummel, beläget en knapp kvart
mil på västra sidan om stora landsvägen. Marken i
denna trakt var ytterst oländig, genomskuren af kärr och
afbruten af väldiga stenblock, så att både försiktighet
och tålamod voro af nöden. Men så lockande voro
dessa mödor efter den enformiga stillheten på Korsbolm,
så lifligt rörde sig det ärfda äfventyrarelynnet i den unge
ädlingens bröst, att ett företag, som, i betraktande af
dess onödighet, för hvarje annan skulle ha synts barnsligt
och narraktigt, kom honom att glömma hunger och
trötthet för utsikten att komma den hemlighet på spåren,
hvilken så nyss hade uppskrämt hans modige, men
vidskeplige följeslagare. Det hade för honom ett eget
behag att genomströfva dessa vildmarker, där hans fader
fordom fört sina vilda partigångarefejder emot en
öfvermäktig fiende; och kunde ej sonen, som han, försvara
sitt land, så kunde han möjligen draga någon nytta af
att lära känna det uti dess armod och vildhet, sådant
det ännu vid hvarje steg har spår af den stora förödelsen.
Jaakko kände påtagligen vägen bättre än han gärna
var hugad att medgifva, ty efter några små misslyckade
försök att krångla sig undan, förde han vandrarne in på
en liten körväg, som har friska kärrspår och ledde förbi
kärr och stenar till det omnämnda kumlet, hvilket Istvan
bekände vara detsamma som ingifvit honom så rättmätiga
farhågor. Det var ett af dessa naturens väldiga
bålverk, som stundom anträffas vid österbottniska kusten
och snarare likna ofantliga jättehögar, resta öfver fallne
titaner före syndafloden. Detta kummel hade åtminstone
tusen steg i omkrets; basen eller grundvalen utgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
