- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
215

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Jättekumlet i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af stora, mossbelupna och i kanterna afnötta klippblock,
i en vild oordning kastade öfver hvarandra af någon
oerhörd kraft, men hopade i en bestämd riktning, likasom
ditsköljda af en oemotståndelig våg. Ofvanpå dessa
block lågo stenar af mindre storlek, men samma form,
allesamman afrundade i kanterna, och ytterst på dessa
lågo allt mindre stenar, så att en del af de öfversta,
som bildade kammen eller toppen af kumlet, knappt
hade mer än ett hönsäggs storlek. Det hela bildade
snarare en ås än en pyramid, och slutade under all sin
kaotiska oordning i en nästan regulier rundning, ungefär
som ett stort kullstjälpt tråg.

Bertelsköld betraktade med nöje och nyfikenhet
denna naturens storartade lek, som tycktes honom vara
den mest passande grafvård åt tolfte Carl, då Istvan,
som med mycken motvilja låtit förmå sig att kringvandra
kumlet, betydelsefullt pekade på en besynnerlig sten,
hvars former i dimman antogo gestalten af ett kolossalt
hästhufvud.

– Var det här? frågade hans herre med dämpad röst.

– Jag menar det, svarade tjenaren trumpet. Den
som bor här i huset har lämnat hästhufvudet efter sig,
när han red in.

Bertelsköld lämnade nu hästen och pojken under
Istvans bevakning och anträdde ensam vandringen upp
till den anvisade stenen, som låg vidpass i midten och
på halfva höjden af kumlet. Det var en kort, men
mödosam vandring: än halkade hans fot på den slippriga
mossan, hvilken betäckte dessa lämningar af urtidens
revolutioner; än rubbade hans steg en sten ur dess
läge och kom den att rulla ned med ett doft, ihåligt
ljud, likasom på taket af ett källarhvalf. Kumlet hade
på nära håll förlorat sitt reguliera utseende; allt syntes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free