Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Esters upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla ordet falskt mynt! Medan Carl XII:s tunga
kopparplåtar och Görtzens mynttecken ännu voro tämligen
allmänt i bruk, var silfvermyntet däremot sällsynt och
betraktades med en viss vördnad. Plumpa försök att
efterapa det så högt ansedda myntet hade väl stundom
förekommit, och tyske tenngjutare hade lyckats insmuggla
ett och annat parti af denna bedrägliga vara. Men om
sveket således icke var alldeles okändt, var det likväl i
hög grad öfverraskande att nu finna det falska myntet
icke blott till en ovanlig mängd, utan äfven ovanligt väl
efterapadt, så att det fordrades en gammal spårhunds
skarpa väderkorn, för att vid första ögonkastet upptäcka
dess verkliga halt. Emellertid försvann det misstrogna
mummel, som mötte fiskalens första påstående, när den
nitiske tjenstemannen lät myntet vårdslöst falla mot
plankstufningen i lastrummet och dess matta klanglösa ljud
gjorde hvarje vidare tvifvel omöjligt.
För en affärsman som Larsson fanns väl knappt ett
föremål på hela jordens yta mera afskyvärdt, än falska
penningar. Sedan han hämtat sig från sin första bestörtning,
förklarade han rent ut, att härunder var någon nedrig
komplott och att han, såsom oantastelig riksdagsman, icke
ämnade fråga därefter, utan fortsätta resan. Hvarpå fiskal
Spolin med all höflighet anmärkte, att det stode honom
fullkomligt fritt och att det endast var hans goda brigg Ester,
som för tillfället vore föranlåten att uppskjuta resan.
Larsson yrkade strängt förhör, och den nitiske fiskalen
förklarade att det visserligen skulle ske, men i vederbörlig
ordning, inför rätt och protokoll. Den uppbragte redaren
företog sig då att själf anställa räfsten. Men det var
ogörligt; hans Argus hade sofvit, och det utreddes blott
att okände karlar fört kaggarna till bryggan, hvarefter
dessa med det öfriga godset blifvit förda ombord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
