- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
234

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Slut på äfventyret i Lillkyro skog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

13. Slut på äfventyret i Lillkyro skog.

Men det är tid att återvända till en fånge, hvars
öde kanhända ingifvit mer än billiga farhågor, och
vi förflytta oss därför tillbaka till jättekumlet i Lillkyro
skog, där grefve Carl Victor Bertelsköld så oförväntadt
fann sig instängd i bergshålan.

För en hetlefrad ung man, hvars tålamod sällan
räckte längre än från banden till värjfästet, var denna
ofrivilliga fångenskap en god läxa i konsten att vänta.
Bertelsköld gaf likväl icke utan ihärdigt motstånd sin
frihet förlorad. Sedan han öfvertygat sig att hålan
icke hade mer än den enda ingång, till hvilken han
blott kunde komma med stegen, företog han sig att
med en därnere funnen järnstång försöka uppbända
klipphällen, som betäckte öppningen. Det tycktes honom
icke omöjligt: han hade ärft någon del af sin faders
ovanliga kroppsstyrka, och fastän hans ställning var
ytterst obekväm, gaf hällen småningom vika, så att
en strimma af dagsljuset trängde in genom öppningen.
Ännu några försök, och han kunde träda ut sin arm
genom daghålet. Hans otålighet växte; han stötte till hällen
med hela sin kraft. Men detta tag var ett tag för mycket
för hans bräckliga fotfäste; stegen brast under hans fötter
och han störtade med dess brustna bitar ned i hålan.

Lyckligtvis aflopp detta saltomortale bättre än man
kunnat förmoda. Glad att likväl hafva armar och ben
i behåll, stod den unge krigaren åter upp och begynte
rekognoscera. Allt hopp att nu med egna krafter uppnå
öppningen var förloradt, och dagstrimman i höjden
tycktes endast gäcka hans fruktlösa harm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free