- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
235

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Slut på äfventyret i Lillkyro skog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han måste således finna sig i sitt öde. Han gick
till den nästan slocknade elden och lyckades åter tända
den. Vid dess sken upptäckte han en grof hålbrödskaka,
en ask med smör och en annan med salt fisk.
För en som hela natten strapatserat i skogen är en
sådan upptäckt icke utan sitt värde, äfven om man icke
någonsin varit med i fält, och Bertelsköld drog icke
heller i betänkande att hålla till godo med måltiden.
Den var förträfflig, och källådern i bergsklyftan sörjde
för sofvel. Det fattades endast godt sällskap och utsikt
att snart åter bli fri, för att göra denna belägenhet fullt
ut lika så dräglig som förr vid en bivuak.

Med den stillade hungern återfann sig det sorglösa
ungdomssinnet, och utan att synnerligen bekymra sig
öfver sitt vidare öde, kastade sig Bertelsköld ned på
en af de kvarlämnade fällarna, hvarefter han, trött af
nattens mödor, inom få sekunder försjönk i en lugn och
vederkvickande sömn.

Sannolikt hade han sofvit ganska länge, ty han
kände sig fullkomligt uthvilad, när han vaknade däraf
att någon trampade på hans fötter. Han satte sig upp,
och såg vid sin sida fem eller sex karlar lysa på honom
med ett sprakande pärtbloss.

Hans första tanke var att gripa efter sina vapen, men
de stodo icke att finna. Värjan var utdragen ur slidan,
pistolerna, som han lagt bredvid sig, voro ej mera där.
Han besinnade sig ej länge, sprang upp, grep järnstören,
som han begagnat vid sitt misslyckade försök att undanskjuta
hällen, och ställde sig så med ryggen mot klippväggen.

Allt detta skedde så raskt, att nykomlingarne i
grottan icke ens gjorde ett försök att hindra honom.
De betraktade ömsom honom, ömsom hvarandra och
syntes rådville om hvad de nu borde företaga sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free