Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Istvans äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtviflade, ur samhället utstötte karlar trängdes nu kring
den unge krigaren för att trycka hans händer, för att
bedja om hans förlåtelse, och den ibland dem, hvars
högra arm hängde förlamad af slaget, framräckte snyftande
sin vänstra, för att äfven få del af dens tillgift,
hvilken de nyss velat offra på stället åt sin hämnd och
sin fruktan.
– Unge herre – sade Lauri med ett eget uttryck
af enkel värdighet till honom, som rörd och förvånad
var ett föremål för dessa oväntade vördnadsbetygelser
– ni skall kanhända engång efterlämna en son. Se
till att han ärfver af eder ett namn, som fäller vapnen
ur hans fienders händer och duger att värma
efterkommandes hjärtan! – Men kom, hviskade han, det
är tid att vi lämna detta ställe; man söker er öfverallt,
och jag ville ej för mycket godt att spårhundarne skulle
söka er här uti jättekumlet ...
Vid dessa ord begåfvo sig alla till hålans ingång,
där det nedhängande repet gjorde tjenst i stället för stege.
-
14. Istvans äfventyr.
När grefve Bertelsköld uppsteg ur hålan i jättekumlet,
hade solen redan hunnit öfver sin middagshöjd.
Hvilken angenäm känsla för ett ungt sinne att uppstå
från det fuktiga, kyliga mörkret i jordens innandöme,
likasom ur en graf, till det klara solskenet, våren,
friheten, lifvet, den friska vinden och fågelsången i alla
toppar och grenar! Intrycket var så mäktigt, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
