Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Istvans äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unge krigaren inom sig uppsände en tyst tacksägelse till
världarnas Herre för frihet och lif – ty inga stormiga
öden, inga frestelser af tidehvarfvets då redan börjande
otro hade förmått ur hans hjärta utplåna de böner hans
moder lärt honom uti hans späda barndom; hon som i
motgångens pröfningar lärt sig att frukta Gud. Ett barns
bön är såsom en källas åder i jorden: vintrarna snöga
däröfver och klipporna lägga sig tunga på sanden, men
den gömda ådern banar sig väg, och gräset däröfver
grönskar i natt och solsken.
Bertelskölds första fråga var efter Istvan. Den
trogne tjenaren var försvunnen. Bogatir och vägvisaren
syntes ej till. Men i stället att meddela de upplysningar
Lauri lyckades förskaffa sig af karlarne om de försvunnas
öde, skola vi gå tillbaka i vår berättelse till den stund,
när tjenaren såg sin herre nedstiga i hålan och själf
blef stående på post vid foten af jättekumlet.
Han hade icke stått där länge i sin dubbla bevakning,
ena handen vid hästens tygel, andra handen vid
pojkens nacke, då han observerade en häst och en kärra,
hvilka, eskorterade af åtta karlar, mödosamt banade sig
väg genom den oländiga skogen. Karlarne å sin sida
tycktes förvånade att se en främling vid jättekumlet, och
fyra af dem skilde sig från de öfriga, sträfvade rakt
mot Istvan och visade honom en flaska brännvin. Men
de hade att göra med en man som hundrade gånger
stått på post mot faror och fiender. Istvan drog helt
lugnt en af pistolerna ur sadelhölstret och väntade så
de okändes ankomst.
De fyra tyckte icke rätt om denna syn. De stannade
för att rådpläga, skilde sig därpå åt och närmade sig
försiktigt från fyra olika håll, på ett sätt som icke mera
lämnade något tvifvel om deras fientliga afsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
