Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Ett möte på skridskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hal is att tillryggalägga, och det ges situationer i lifvet,
då man icke har tid att länge vänta.
Den unga okända, som varit en oskyldig orsak till
detta missöde, hade emellertid närmat sig stället och
med lika mycken klokhet som raskhet varit betänkt på
ett räddningsmedel. Hon lade sig ned på isen, närmade
sig vaken med ögonskenlig lifsfara och räckte
balanserstången åt den sjunkande. Lyckligtvis bar henne isen;
grefven fattade i stången och lyckades med dess tillhjälp
hålla sig uppe, medan han med andra handen fasthöll
fröken de Lynar, som, yr af förskräckelse, fäktade för
att komma lös. Innan ännu någon af hofvet hann
komma till undsättning, hade Bertelsköld, med tillhjälp af
det erbjudna stödet, lyckats komma på fast is och på
samma gång rädda sin genomvåta följeslagerska i olyckan.
Fröken de Lynar kände icke förr ett stadigt fäste
under sina fötter, innan hon tog sig för att skratta med
det gladaste lynne i världen. Hon såg vid sina fötter en
trymå af renaste glas; det var den blanka isen, som
återspeglade hennes och hennes kavaljers gestalter i ett
alltför bedröfligt skick, för att ej göra en komisk effekt.
– Gode himmel! utropade hon; ni och jag, min
grefve, kunde visas för penningar! I Paris skulle man
betala två sous stycket, för att nu få beundra oss!
Men grefven hörde henne icke; han hade blott ögon
för den okända, som med en sats var åter uppe på sina
skridskor och ilade därifrån. Han måste ha sett henne
förut; töckenflickan i Lillkyro skog stod med ens för
hans minne.
– Ester! – ropade han efter henne – Ester Larsson
stanna då, att vi få tacka er!
Men Ester – ifall det verkligen var hon – lät icke
hejda sig, utan försvann snart bland hopen af åskådare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
