Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Lektioner på harpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på stranden, där man såg ett äldre fruntimmer med
åtbörder af fruktan och bannor mottaga henne.
– Hade jag icke rätt? inföll åter glädtigt fröken
de Lynar. – Hon är likväl en dansös, och beviset därpå
är att hon förhäxat er, min bästa grefve, med sina
pas de glace.
Bertelsköld kände verkligen något inom sig, som liknade häxeri.
– Hon är en finska, och alla finskor kunna trolla,
svarade han i samma ton.
Inom sig tänkte han: är det möjligt att yrhättan
från Vasa på dessa sex månader blifvit en utbildad gratie?
-
19. Lektioner på harpa.
Om alla strömmar i hafvet ginge ständigt åt samma
håll, så vore navigationen en enkel lära; och om
all åtrå här i världen beständigt pekade efter samma
kompass, så vore det ingen konst att lära sig lifvets läxa.
Men ingen kurs är så rak, att icke här och där en sidovind
drifver seglatsen på sned, och ingen karakter är till
den grad af gjutstål, att icke någon fjäder trycker ojämnt
i verket. Lifvet är fullt af missvisningar på kompassen,
och denna märkvärdiga historia bär därom vittnesbörd.
Alltsedan den unge löjtnanten grefve Carl Victor
Bertelsköld i November 1738 återsåg Ester Larsson,
borgarekungens yngsta dotter, på isen mellan Djurgårdsvarfvet
och Danviken nära Stockholm, vid det tillfälle
då både han och fröken de Lynar hade hennes rådighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
