Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. En vindskammare vid Västerlånggatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträda i vindskammaren annorlunda än i hennes egen
eller jungfru Lovisas personliga närvaro.
Det var nu femte eller sjette gången grefve Bertelsköld
trädde med ständigt lättare steg uppför den branta
trappan. Framför honom flög Ester lätt som en fågel,
två eller tre trappsteg i sänder; vid hans arm uppklef
värdinnan i huset, högst smickrad af denna ära, men
sonen i kammarkollegium hade af okänd anledning blifvit
borta, och det behöfdes hela den gunst som den artige
unge herrn lyckats vinna hos vederbörande, för att icke
detta afbrott i trion gjort lektionen om intet. Den goda
frun var icke utan sina betänkligheter, som synes af
följande samtal, eller rättare monolog, under hennes
mödosamma vandring uppför trapporna.
– Inte för det, ers nåd, sade hon, inte för det – jag
har gudskelof ögon och vet att skilja en hederlig
ung man från en förnäm glop, som förbryllar hufvudet
på enfaldigt borgarefolk – men jag tviflar på att min
salig man, som var med om friheten och kung Fredriks
krona, skulle ha tillåtit en så fin ung herre att besöka
Ester på hennes eget rum, om det också skedde uti min
egen närvaro, ty ers nåd kan väl tänka att vi äro måne
om vårt ärliga namn, och Gud bevare kungen, det
förstås, men Gud bevare också landsens döttrar för
kunglig majestäts nådiga ögonkast. Sådan herren är
sådan är tjenaren, säger ordspråket, och det är inte länge
sedan det var si och så att Marie Larsson kom lyckligen
undan ... Nå, jag säger ingenting, och ers nåd vet att
min son i kammarkollegium är så godt som förlofvad
med Ester, och det kan väl aldrig skada hans befordran
att spela flöjt, eller hur? Bevara mig, hvar han nu
håller hus, när ers nåd har gjort oss den äran; jag kan
väl förstå att där är mycket att skrifva, Calle har en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
