Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Följderna af en promenad till häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Tror grefven att vi låta lura oss så lätt som vissa höga nattmössor?
– Låt henne dansa sina pas de printemps! Här
finnas moitiéer tillräckligt – sommar, höst och vinter – efter behag!
Stormen växte. Bertelsköld fattade Ester vid handen
och ledde henne in i ett sidorum.
– Blif här några ögonblick, hviskade han; och
skulle jag blifva urståndsatt att föra dig härifrån, så
skall löjtnant Lejonram göra det. Frukta icke; han är
bättre än sitt rykte.
– Om du dör, vill jag dö med dig! utropade Ester
och hängde sig vid hans arm. Hon var utom sig, hon
visste icke mer hvad hon sade.
– Nej, Ester, jag lefver ännu för att försvara din
heder. Stanna; denna skymf kräfver blod!
– Nej, nej, gå icke, de döda dig! Jag släpper
dig icke! – och hon klängde sig ännu fastare vid hans fångade arm.
– Arma barn, vet du då icke att jag älskar dig
och att din heder är min! Vill du bringa mig till förtviflan?
Ester såg på honom med ett par stora förvånade ögon och släppte hans arm.
– Gå, gå! hviskade hon, fåfängt sökande att dölja sina tårar.
Bertelsköld stängde dörren till sidorummet och inträdde
i salen. Han fann alla beredda på en blodig
upprättelse. Man tvistade endast om hvem som först
borde korsa sin värja med Ester Larssons försvarare.
– Mina herrar – sade den unge grefven lugnt
och bestämdt – herr Gyllenfelt har fått ett slag öfver
ansiktet. Jag förklarar att han fullkomligt förtjent det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
