Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Följderna af en promenad till häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det är således honom som jag först skall ha den
äran att möta. Löjtnant Lejonram torde ha godheten
blifva min sekundant.
– Jag proponerar att vi sluta vår middag och sedan
uppgöra affären på Liljeholmen, föreslog Krauser,
missnöjd att blifva störd i sin angenäma sysselsättning.
– Omöjligt! Mörkret inbryter! Allons, till saken! ropade flera röster.
– Det är också min mening, yttrade Bertelsköld.
Man rangerade sig och afkastade rockarna. Gyllenfelt
hade i hast blifvit nykter och utsåg von Hartzdorf till sekundant.
Striden begynte. Båda motståndarne voro öfvade
fäktare, men Gyllenfelt, ursinnig öfver den lidna
förolämpningen, var ur stånd att behålla det lugn han
så väl behöfde för att parera sin skicklige motståndare.
Det dröjde ej länge, innan en skarp stöt genom högra
axeln afpressade honom ett rop af raseri.
– Gör ingenting; låt oss fortsätta! ropade han.
Men snart hängde hans arm maktlös vid sidan, och
Bertelsköld sänkte sin värja.
– Turen är hos er, herr von Hartzdorf, yttrade grefven.
Den sårade fördes undan, och Hartzdorf trädde i
stället. Ung och veklig, hade han varit ett lätt byte för
en mindre skonsam fiende. Bertelsköld nöjde sig att rispa
ett märke öfver hans högra kind, hvarpå sekundanterne
skyndade att korsa sina värjor emellan de stridande.
– Adieu, mon plaisir hos det täcka könet,
anmärkte Krauser, utan medlidande med sin bestörte vän,
hvars första omsorg var att betrakta blessyren i spegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
