Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. En gäst på Falkby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drog försorg om att han vid kvällsvarden själf fick pröfva
den amerikanska rotfruktens förträffliga egenskaper.
Så långt var allt väl, och de tre närmast intresserade
personerna tycktes hafva slutit ett tyst förbund
att icke i afton vidröra ömtåliga ämnen, då olyckligtvis
Bergflykt, som fann sig i hög grad uppmuntrad och
smickrad af den ovanliga äran att sitta vid grefvinnans
eget bord, begynte i sin oskuld att tala om äppleträden,
som skadades senaste höst af frost, och huru han täckte
rötterna med halm »just samma dag, som unga grefven
kom hit med jungfru Ester».
Om Falkby remnat i stycken, hade en sådan händelse
knappt kunnat framkalla större häpnad, än denna
menlösa erinran väckte hos två af de närvarande.
Grefvinnan sände sin tjenare en af dessa blixtrande blickar,
hvilka döda ordet på djärfvare läppar än hans, och den
ärlige trädgårdsmästaren förstummades ögonblickligen,
utan att själf veta hvarför. Ester rodnade ända upp till
örsnibbarna och betraktade så noga de blå rosetterna
på den engelska tallriken framför henne, som hade hon
velat se tvärtigenom den. Knappt vågade värdinnan
kasta en förstulen blick på sin grånade gäst.
Men Larsson var denna afton icke mera sig själf.
Hans panna rynkades en enda gång i de välbekanta
bistra vecken; därefter vände han sig till
trädgårdsmästaren och sade helt lugnt:
– När ni har unga trän, bör ni sköta dem bättre.
Taga de skada, så är det oftast dens fel, som dragit dem
upp. Torde ock hända, om Gud ger vår och solsken, att
de åter komma till lifs och bära välsignade frukter.
– Ja – sade grefvinnan rörd – jag känner ett
sådant ungt träd. Stormen hade afbrutit en gren, och
frosten hade kommit dess löf att blekna; men rot och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
