Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Halftannat år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då inträdde en svartklädd gestalt med en ängels
mildhet, närmade sig den fallne statsmannen, drog honom
med sakta våld till hvilstolen och hviskade:
– Torsten, känner du mig?
– Ebba! utropade han och tryckte hårdt hennes
hand. – Kan du än en gång gifva mig åter min ring?
– Nej, sade hon. Men låt oss bedja att jag kan
återgifva dig din Gud! Hvad båtar det människan, om
hon förvärf var hela världen och tager skada till sin själ?
-
37. Halftannat år senare.
En dag i September år 1740 hade höstens första
frostnatt efterföljts af en vacker solskensmorgon, då
en ung flicka med snabba steg återvände till staden
från kryddgårdarna utanför Vasa. Hon bar i hvardera
handen en korg, den ena fylld med rofvor, den andra
med kål, och på hufvudet bar hon en rutig ylleduk,
något framdragen öfver pannan, likasom för att med flit
dölja ett par vackra mörka ögon och ett svart hår. När
hon passerade förbi Korsholm, kastade hon liksom af
gammal vana en flyktig blick uppåt vallarna, men
fortsatte vandringen och vek ifrån hufvudgatan in i en
oansenlig gränd, där hon ingick uti ett gammalt, lågt
och oansenligt hus. Där nedsatte hon sina korgar i stugan,
som tillika var kök, och yttrade till en äldre kvinna,
hvilken ställde en gryta på spiseln:
– I dag må du veta att jag haft lycka. Hvar
köper du skönare rofvor, och hvar finner du präktigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
