Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Erik Ljung får inträde vid hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inkommen på borggården sade Bjelke:
– Du har ett bref till grefve Tessin?
– Ja.
– Gif hit. Jag skall lämna det åt grefven.
– Jag skulle helst lämna det själf, menade Erik.
– Hvad nu, slyngel; hör du ej hvad jag säger? återtog grefven.
Erik såg på de höga slottsfönsterna, såg på vaktposten
vid trappan och de många livréklädda kammartjenarne,
som sysslade i den stora vestibulen. Icke desto
mindre svarade han:
– Jag vill ej besvära hans nåd, jag frambär nog
brefvet själf.
Troligen hade denna envishet bekommit Erik värre
än han kunde förmoda, därest icke i samma stund en
vagn kört in på gården. Så snart Bjelke igenkände den
granna kusken och de präktiga spanska hästarna, skyndade
han genast upp i slottet med sin kunglige elev, på
det att denne icke skulle nedsätta sin värdighet genom
att mottaga en undersåte vid trappan.
Lämnad åt sig själf, stod Erik med nyfikenhet betraktande
den ståtliga vagnen, ur hvilken en ännu ståtligare
herre steg ur. Det var en man mellan femtio och
sextio år, ytterst fin och elegant i dräkt och hållning,
men tillika så förnäm utan all styfhet och så vördnadsbjudande
utan all pretention därpå, att Erik strax beslöt
i sitt sinne: det kan icke vara någon mindre person än kungen själf!
Utan att tänka därpå, hade Erik ställt sig vid
slottstrappan och stod där, betagen af respekt med mössan
i handen, när den förnäme herrn passerade tätt förbi,
observerade ynglingen, som måtte ha förekommit honom
något ovan på Ulriksdal, och frågade vänligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
