Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Erik Ljung får inträde vid hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vill du något, min vän?
– Hans vän! tänkte Erik och det klack ordentligt
uti honom. Likväl grep han sig an och svarade:
– Jo, ers majestät; jag har ett bief till grefve Tessin.
Den höge herrn smålog, men tycktes alldeles icke
mankerad öfver misstaget.
– Lämna mig brefvet, sade han.
Erik hade icke lust. Kungen själf skulle ej taga
hans bref ifrån honom. Han bad att få lämna det åt
grefve Tessin.
– Jag är grefve Tessin, fortfor den nedlåtande
herrn med en lätt skymt af otålighet.
Nu ändtligen kom det viktiga brefvet i dagen. Erik
berättade till sin ursäkt, att grefve Bjelke nyss befallt
honom lämna brefvet ifrån sig, men han hade ej funnit
för godt att lyda.
– Bjelke? upprepade det mäktiga riksrådet med
en hastig, skarp blick åt slottsfönsterna. Och han ögnade
flyktigt på utanskriften.
– Det är från min käre arkiater! sade han. Vänta
därborta, tills jag låter kalla dig. Rydin, släpp in gossen
och gif honom frukost.
Riksrådet grefve Tessin befallde som vore han
hemma på Ulriksdal. Det är sant, att han var kronprinsens
förste guvernör, följaktligen hörande på sätt och
vis till familjen, men detta slott var likväl en fristad,
dit konungaparet dragit sig undan, för att åtminstone
under den vackraste årstiden slippa riksens råds odrälgliga förmynderskap.
Grefven begaf sig direkt till kronprinsens rum, men
fann honom icke där. Jourhafvande kavaljern underrättade,
att hans kunglig höghet var inne hos drottningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
