Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Vid svarfstolen och i förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Se här – ät! sade han.
– Tackar, som bjuder, svarade Erik och höll utan
krus till godo med välfägnaden.
Medan han grep sig an, föll det honom in att
han här kunde få veta något om hofvet, där han så
oförmodadt blifvit bjuden på frukost.
– Herrn är kanske hofsvarfvare? började han, för
att säga någonting artigt till tack för sin välfägnad.
– Något ditåt, svarade mannen, som fortfor att
med mycken konstkännedom granska sina dosor och
sortera dem efter deras mer eller mindre lyckade arbete.
– Då kan herrn säga mig, hurudan karl är kungen?
– Åja – hvad säger folket om honom?
– Folket säger, att han skall vara en hjärtans
god människa och landsens fader, bara han får råda
sig själf.
– Jag tror att han menar godt med landet, svarade svarfvaren.
– Men så påstå de att han skall, som man brukar
säga, stå under toffeln.
En lång, forskande blick var den andres svar, men
han tycktes belåten med det ärliga ansiktet.
Erik märkte det icke, utan fortfor, med munnen full af hvetebröd:
– Hennes majestät säges vara ...
Lyckligtvis märkte han något i svarfvarens min,
som gjorde att han i rättan tid ändrade kurs och tillade:
– en riktig Minerva.
– Det är en sak som han icke förstår, min
vän – sade mannen i nattrocken – och jag råder
honom att icke bita tungan af sig, när han äter sin frukost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
