Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Vid svarfstolen och i förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det där lät tydligen som en skrapa. Erik, som
sällan känt sig så pratsam till mods, drog öronen åt sig
och beslöt att lämna drottningen i sitt värde.
– Men hvad säger folket om riksens råd? frågade
mannen, som tycktes finna behag i ynglingens uppriktighet.
– Folket säger, att de äro höga herrar, svarade
Erik – som han själf tyckte, högst diplomatiskt.
– Kanske högre än kungen själf? smålog svarfvaren.
Erik nickade:
– Ja, när de stå och kungen sitter. Gud bevare landsens fader.
– Amen, svarade svarfvaren.
Erik hade nu slutat sin måltid och räckte sin
värd handen, som han var van att göra. Denne
uppdrog ett tjockt ur från västfickan och sade med en suck:
– Redan tio.
Västen var broderad och uret af guld.
Nu afkastade svarfvaren den urblekta nattrocken
och det långa skinnförklädet. Erik fick stora ögon.
En fin spetshalsduk med krås, manschetter af spetsar,
svarta silkesstrumpor och stora skospännen af silfver
blef vo synliga.
Någon kom uti yttre rummet. Det var en af hofkavaljererne.
– Bleib er da! Nicht von der Stelle! befallde
svarfvaren och sköt ifrigt en regel för inre dörren. –
Räck mig rocken! hviskade han, visande Erik till en alkov.
Erik framtog en fin morgonrock af blå sammet med
guldknappar och hjälpte att träda den uti ärmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
