Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Strider om makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herraväldet öfver sig själf. Grefve Tessin stod åter upprätt,
ehuru vördnadsfull, framför sin rasande herskarinna
och svarade med denna oöfverträffeliga värdighet, hvilken
han vunnit under sin långa erfarenhet i många brydsamma
tider och vid Europas mest belefvade hof:
– Jag har i deras majestäters och rikets tjenst
pröfvat mången bitter stund, mången oförtjent smärta,
men knappt någon bittrare, än när jag ser mig misskänd
och skymfad af dem, hvilka jag intill min sista
andedräkt aldrig skall upphöra att vörda och lyda. Likväl
må det tillåtas mig – ej för att upphöja mina ringa
förtjenster, utan blott för att rättfärdiga mig i min
konungs och min drottnings ögon – erinra, att om mina
förfäder varit af ringare stånd, ha de likväl tjenat sitt
land och sitt furstehus på ett sätt, som förvärfvat åt
dem ett aktadt minne. Det är sant, att min far var en
byggmästare, men en byggmästare som byggt detta kungliga
slott, hvilket väcker hela världens beundran. Hvad
mig själf angår, var det jag, som hade den lyckan att
föra deras majestäter till Sveriges tron. Det var jag,
som hade den nåden att knyta den förening emellan en
ädel konung och en snillrik drottning, hvaröfver riket
med rätta är lyckligt och stolt. Jag var den förste
svensk som hembar deras majestäter min underdåniga
hyllning. Jag var den, som hade den oskattbara nåden
att först åtnjuta deras majestäters höga förtroende, ordna
deras första bostad i detta land och söka att bereda
dem här en angenäm vistelseort. Det var jag, som
erhöll det dyra förtroendet att leda deras förstfödde på
dygdens och sanningens väg, och slutligen var det jag,
som, ställd af min pligt mellan min konung och mitt
land, sökte att efter bästa öfvertygelse försona bådas
intressen. Min öfriga verksamhet kan jag förbigå; må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
