Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Ett nytt äfventyr och en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnen, hvilka ömsom speglade hus och stränder, ömsom
ljusnade i blanka silfverstrimmor, ömsom glittrade under
årornas stänk och det sakta svallet mot flottornas timmerväggar.
-
10. Ett nytt äfventyr och en gammal bekant.
När Erik Ljung en stund förgäfves sökt utgrunda
ändamålet med sin besynnerliga resa och sett sig trött
på de i nattens skuggor förbiskymtande stränderna, tog
han sitt parti, kröp in i ett rum af det lilla palatset
och var snart, vid flottans jämna gungning och ljudet af
årornas enformiga plaskande, försjunken i djup sömn.
Men om hans nattläger ej hörde till det vanliga
slaget, var hans uppvaknande af ödet bestämdt att blifva
icke mindre besynnerligt.
Han hade sofvit länge och godt, när hans slummer
begynte oroas af en stickande känsla, än i ena örat, än
i det andra, än uti håret. Han besvärades af ett kittlande
under näsan, han stördes af ett dragande i fötterna, ett
ryckande uti armarna och hade ett otydligt medvetande
af något oljud omkring sig. När allt detta blef för
besvärligt, satte han sig upp, gnuggade sig i ögonen och
såg sig med förundran omkring.
Han befann sig i ett stort rum, på ett upphöjdt
golf, och sällsamt utstyrd med blomsterkransar i håret,
löfguirlander i kläderna, kvistar i händerna. Rundtomkring
honom dansade sju eller åtta unga flickor i
själfsvåldig munterhet, knepo honom i öronen och kittlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
