- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
159

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Släktförbundet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kif, såsom den andra grenen af Aron Bertilas stam.
Benjamin – fortfor den gamle – du har tagit första
steget. Du skall icke förgäfves ha räckt din gamle farbroder
handen. Jag tänkte i dag gå till kungs med vår
sak, men det blir väl ogjordt. Mellan oss skall vara
vänskap och intet argt uppsåt härefter. Min son Lars,
min son Bertel, jag lägger det på edert samvete, när jag
icke mera finns till. Och till en underpant därpå, att
alla tre grenarna af Larssonska släkten: präster, borgare
och bönder, hädanefter ingå med hvarandra ett trofast
förbund för alla tider, skall Benjamin, som kallar sig
Bertila, behålla vår stamfaders yxe. Se här, tag henne
med dig, och den af vår släkt, som hädanefter lyftar en
hand mot den andra – hugg af den handen, hugg af
den med Aron Bertilas yxe! Hon hör till gården, och
rätta arfvingen är du, som är äldre broderns ende kvarlefvande
son. Förvara henne väl, säger jag dig, och
minns hennes mening, ty därpå beror släktens lycka.

Benjamin Bertila – annars känd i sin by under
namnet Penna – vägde yxen i sin grofva hand, undersökte
det ännu skarpa bettet och menade förlägen, att
far kunde gärna behålla henne; på Bertila funnos yxor
tillräckligt.

Borgarekungen rynkade pannan; han var icke van
att tåla motsägelser och sade:

– När den gudsmannen Elisa kom till Jordan och
såg en arbetare, som fällt sin yxe djupt i vattnet, och
ingen förmådde draga den dädan, kastade Elisa ett träd
i vattnet, och yxen flöt upp. Si, den arbetaren är vår
släkt, bonden är yxen, köpmannen är skaftet, prästen är
Elisa, som kastar i vattnet korsets träd. Och om då
denna yxen faller i djupaste brunn, skall hon åter flyta
där upp, för det trädets skull, som kastas dit efter henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free