Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tre friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kungen kommer! Kungen kommer! ljöd det på
allas läppar.
En vagn körde in i staden. Det var landshöfdingen,
som vände tillbaka i förväg, för att mottaga hans majestät
vid residensets portar. Vid hans sida satt en förnäm
herre af ståteligt utseende. Folket tog för afgjordt, att
han var landsens fader i egen person, och begynte hurra.
Landshöfdingen hälsade och vinkade, hans följeslagare
hälsade och vinkade åt alla sidor, likasom han. Desto
mera hurrade folket, trängde sig i vägen, så att vagnen
måste hålla stilla, och begynte frånspänna hästarna, för
att draga vagnen till residenset.
Ester Larsson bortfördes af strömmen och stod snart
endast några steg ifrån vagnen. Förgäfves ropade landshöfdingen
att det var ett misstag och att hans majestät
skulle inträffa först emot aftonen. Man hörde honom
icke, de löddriga hästarna spändes ur, folkhopen var yr
af förtjusning, hundrade armar sträcktes på en gång, för
att fatta i draglinorna. Allt detta skedde inom några minuter.
Ingen märkte, att Ester Larsson sjunkit vanmäktig
ned på en hög af timmer, som låg vid sidan af gatan.
Då sprang den främmande herrn ur vagnen, banade
sig väg genom folkhopen, knuffade undan några handfasta
sjömän, som envisades att vilja lyfta honom på
sina axlar, och stod strax därpå vid den vanmäktiga
flickans sida.
– Mod, Ester! hviskade han hastigt. Från denna
dag skall endast döden skilja oss åt!
Hon hörde hvarje ord, och det gick som ett dolkstygn
genom hennes hjärta, men hon förmådde ej svara.
Därtill var heller ingen tid, hopen trängde på, landshöfdingen
närmade sig, tog sin följeslagare under armen
och så promenerade båda – sedan folket ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
