- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
199

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Kärlekens Debet och Kredit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Och hvad tror ni väl att människorna skulle
säga därom? De skulle säga: den fåfänga, försmådda
borgaredottern väntade blott pä detta tillfälle, för att
åter fånga den förnäme hofmannen i sina nät. Se där
går grefvinnan Larsson! skulle edra gäckar vid hofvet
utropa. En Larsson grefvinna! Tro mig, er titel och
mitt namn passa tillsammans som röda rosor i granens
barr. Det duger icke. Så mycket har jag ärft af min
släkts traditioner.

– Det var likväl en tid, när du tänkte annorlunda
– när du själf begrät denna olyckliga släktfiendskap.

– Jag var ung då – och jag är det ej mera. Jag
nämner också människornas dom utan att fästa mycken
vikt därvid. Som det var, skulle vi ha brutit oss
väg genom alla murar af is, som åtskilja hjärtan. Nu
är det annat: vi äga ej mer denna ungdomens tro på
lifvet, för hvilken det omöjligaste är en leksak. Vi ha
ej mer hvarken rätt eller makt att omskapa världen.
Vi måste gå våra skilda vägar: ni på höjderna, jag i
dalen. Mötas vi någongång på sluttningen mellan båda,
då förblifver ni grefven, jag kvinnan af folket. Det
beror på er, om vi ändock skola mötas som gamla
vänner.

– 0, min Ester, min första, min enda sanna kärlek,
skola vi skiljas för alltid, när det blott beror på oss
själfva att återförenas för hela vårt lif! utropade Bertelsköld
och fattade hennes hand, ur stånd att längre beherska sin rörelse.

– Blygs, ni som är en man och en ädling, att
bära det oundvikliga med mindre mod än jag, som är
en svag kvinna! svarade Ester, och ingen blef varse den
tår, som vid dessa ord pressades sönder emellan hennes
långa ögonhår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free