Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Kärlekens Debet och Kredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, hårda, känslolösa varelse, fortfor Bertelsköld;
tala icke mer till mig om din kärlek; du hat
aldrig, aldrig älskat som jag!
– Tror ni det? var den vemodiga frågan.
– Jag är viss därpå! utropade grefven. Ditt hjärta
är så kallt som edra österbottniska isar. Kärleken är
snar att förlåta. Men du har endast minne för hvad du
kallar din skymf. Dina sorger! – ah, hvad äro de
annat än en mask för att dölja en ny förbindelse? Du
är bunden vid en annan!
– Det är sant. Och ni har gifvit mig tolf år att
bereda mig därpå.
– Du älskar denne andre! Se där hela gåtan af
ditt afslag! Och denne andre är yngre och älskvärdare
än jag! Han har bättre förstått att vinna ditt hjärta
än jag!
I all sin bedröfvelse kunde Ester Larsson omöjligen
annat än le, när hon tänkte på den målning Bertelsköld,
utan att ana det, gjorde af sin förre trumfige ridknekt,
den hederlige Istvan. Men hon aktade sig att upplysa
honom om misstaget.
– Jag tror ni är svartsjuk! sade hon leende.
Bertelsköld var nu i sitt mörka lynne.
– Var viss – sade han – att jag skall uppsöka
denne man, innan jag lämnar Vasa och dig. Jag vill
känna den djärfve, som vågat rycka min lefnadslycka
ifrån mig. Är han dig värd – nåväl, då är det ödet
som skilt våra vägar åt. Är han det icke – så mycket
sämre för honom – och dig! Farväl!
Och grefve Bertelsköld gick – häftig, uppbragt,
oresonlig, såsom den annars milde och känslige mannen
stundom var. Tankfull såg Ester honom aflägsna sig
samma våg som han kommit, genom en liten sidoport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
