Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Solglimtar genom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ester teg.
– Du är en högboren kvinna. Det höga kan aldrig
förmälas med det låga utan att sjunka. Och om du
än lyftade denne man så högt som det för honom är
möjligt, så skall du likväl sjunka, du, och det gör mig
ondt. Jag talar icke mer om min försmådda kärlek.
Jag är en förlorad man, som har att välja mellan döden
och kryckan. Jag kan därför icke mera bjuda dig en
bruten arm och ett stöd, som själf behöfver stödas.
Men jag besvär dig, Ester, min dyra vän – sjunk icke
från den adel försynen har nedlagt i din själ! Gå
hellre ensam igenom lifvet, eller välj en värdigare, en
som åtminstone förstår dig, en med hvilken du någon
gång kan byta en tanke, högre än timliga omsorger,
högre än den tankegång, i hvilken trälen släpar för dagligt bröd!
Esters ögon glänste. Det var blott ett ord som hon
uppfattat och som hastigt växte till beslut i hennes
energiska själ.
– En förlorad man? upprepade hon. Hvarför det?
Ingen man är förlorad, som ej förlorat sig själf!
– Ett lif på kryckor, ett ensamt, glädjelöst lif,
uppfylldt af tanken på hvad det kunnat vara vid din
sida – hvad anser du detta lif vara värdt?
– Lef för edra barn!
– Mina barn äro späda och ha ingen mor!
– Sök, och ni skall finna henne inom ert eget stånd.
– Aldrig. Må min själ blifva lika bruten, som
nu min kropp, om jag någonsin väljer en annan maka
än dig.
– Är detta ert fasta och oryggliga beslut!
– Ja. Och du frågar det, du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
